Hej!
Jag heter Mimmi och är en kattfröken som bor på Westerbacka med två underliga tvåbeningar och en knäpp katt som tvåbeningarna kallar Maija. Jag är född lördagen den 6 maj 2006 på Maskinnamo, så jag är en äkta skärgårdsbo! Mamma är en Turkisk Van och pappa - ja, han lär ha sett ut som Garfield (undrar vad mamma föll för hos honom - lasagnen?) Den 16 augusti kom ena tvåbeningen och hämtade mig från mamma, syrran, de andra katterna o matte. Jag flyttade till Westerbacka. Det är ett stort hus och en stor gård och jag har inte riktigt hunnit upptäcka allt ännu. Jag får väl återkomma med rapporter senare. Här nedanför är några bilder från mitt första hem.
Nu har jag varit ute och lekt med Maija! Hon fräser åt mig ibland när hon tycker att jag stör henne men ute leker hon med mig. Maten är också ett plus på det här stället, det finns hela tiden mat på golvet och fast Maija äter så räcker det åt mig oxå. Man behöver inte alls ha bråttom när man äter!
Pasi visade mig hur man använder kattluckan så nu kan jag komma o gå precis hur jag vill, men ännu har jag inte nån större lust att vara ensam ute. Maija är inte så mycket hemma men hon tvättade mig här en dag och jag tvättade henne lite. Det är ju rätt praktiskt att hjälpa varann på ställen man inte kommer åt så bra. Jag äter nog det mesta men köpta köttbullar är inte för katter tycker jag, dom luktar konstigt.
Jag gillar att ligga i famnen på Pasi o Nette (jo dom heter visst så, tvåbeningarna) för det är så varmt och gott o så skrapar dom duktigt bara man påminner dem lite ibland. Att leka med bollar, kottar och snören är oxå bra tidsfördriv. Och FLUGOR, dom retar gallfeber på mig! Just som jag spanat in dem och ska fånga dem, flyger dom iväg! *morr* Jag ska också köpa vingar!
Nåja!
Nu har vi äntligen fått in lite mera bilder! De här bilderna knäppte Nette medan jag o Maija åt och busade. Först måste jag kolla in vad Maija luktade, undrar var hon har varit? Men när jag vill snusa brukar Maija fräsa åt mig så då går jag bort en bit och lägger mig ner o spanar. När Maija har ätit färdigt år jag äta och då brukar Maija tvätta sig. Sen lekte vi lite men Maija smet ut ganska fort. Kanske Nette kan knäppa några bilder nån dag när vi leker i äppelträdet? Det är jätteskoj att klättra i äppelträden för dom har så många kvistar. Jag testade en tall här om dagen men den va tråkig, bara en rak stan upp och ner. Jag återgick snabbt till äppelträden som man kan sitta o spana i.
Mjau!
Maija hämtade ett möss åt mig i går!!! Jippii! Vilken perfekt present och vilken skojig leksak. Jag lekte länge med mitt möss och Maija satt bara och såg nöjd ut. Jag tror att hon adopterat mig för idag när jag försökte busa lite med henne satte hon båda tassarna på mig och började tvätta mig. Usch! Såna mamma-omsorger klarar jag mig utan. Jag är ju faktiskt ganska stor redan.
Nette är ganska jobbig för hon bar ut mig när jag skulle gå på lådan idag. Själv sitter hon nog inne men mig bär hon ut när det hade regnat och jorden var blöt. Nå, jag får väl offra mig och gräva en grop i blomlandet men när hon inte är hemma tänker jag nog använda lådan där inne. Pasi är mycket trevligare och jag blir glad när han kommer hem eller stiger upp på morgonen. I hans famn kan jag ligga hur som helst och han bara skrapar hela tiden. *Kurrrrrrrrr*
Mamma är som sagt en Turkisk Van och den rasen gillar vatten påstås det. Glömde fråga mamma vad hon tyckte... Jag är i alla fall inte rädd för vatten. Jag har kommit på ett utmärkt sätt att dricka ur baljan på gården. Jag kliver helt enkelt i baljan med båda framtassarna så kommer jag på passlig höjd från vattnet för att dricka. Fiffigt, eller hur? Maija har slutat fräsa åt mig vid matskålarna nu så vi äter tillsammans, mat finns det ju så det räcker.
I morgon ska Nette ringa till veterinären och beställa tid åt mig. Jag har nånting i ena örat som kliar alldels fruktansvärt. Nette tror att det är skabb. Sen påstår ju människorna oxå att man ska kollas upp och vaccineras när
man e liten så kanske det blir bra. Men den dagen den sorgen, nu ska jag gå och leka i mitt hus. Det är Nette som byggde om en stor papplåda till lekstuga åt mig. Det är ett skojigt ställe där man kan klättra och spinga in och ut genom lika hål, och med Maija leker vi kurragömma och ta-fatt där.
Mjau!
Jag har varit till veterinären och pust vad det var ansträngande! Jag va ju trött ännu nästa dag! Först satte Pasi mig i buren som jag åkte i när jag kom till Westerbacka och sen tog Nette Maija i famnen och så satte vi oss alla i bilen. Sen åkte vi fast hur länge och jag blev jättesur på att jag skulle sitta inlåst i bur medan Maija fick gå fritt i bilen. På färjan fick jag oxå gå fritt men sen måste jag sitta instängd resten av vägen. Maija jamade hela vägen och det va ju oxå jobbigt att höra på, till slut måste jag också jama lite så att jag inte skulle bli bortglömd. När vi var framme måste vi vänta länge innan det hände något. När vi väl kom in till veterinären fick jag komma ur buren och då snusade jag runt lite. Luktade konstigt över allt. Maija satt helt stilla i Nettes famn men hon hade ju varit där förut. När dom satte mig på vågen smet jag iväg, vilken dam vill nu avslöja sin vikt? När dom fångat mig satte den elaka veterinären en spruta i mig och snart somnade jag. Jag minns förstås inget men Nette har berättat att veterinären gav mig flera sprutor och putsade mina öron. Massor av geggamoija fick hon bort. Och jag tror faktiskt att jag hör lite bättre, åtminstone kliar det inte lika mycket mera. Jag vaknade i buren och då var vi redan i bilen. Jag kände mig som om någon slagit mig i huvudet med slägga och benen var svåra att styra. Jag fick komma ut ur buren och jag lyckades ta mig till Pasis famn och där sov jag resten av vägen hem. Maija va helt tyst hela vägen hem, omtänksamt av henne. Ja, förutom allra sista biten när hon meddelade att vi var på vår egen väg hem till huset. Efter veterinärsresan har jag fått droppar i öronen två gånger om dagen och det är så skönt när Nette masserar mina öron.
Jag har badat bastu oxå! Det va skoj. Jag satt i fönstret och Nette o Pasi o tre andra satt på laven. Tillslut bestämde människorna att jag inte sku få va med mera för dom tyckte att jag flämtade för mycket. Nette bar ut mig och tvättade mig i lavoaren. Sen torkade Pasi mig med en stor handuk och så blev jag borstad. Lyxigt, va?! Vem sköter om dig lika bra? Efter bastun åt jag ordentligt och gick och lade mig. Ren och mätt.
Nu har jag flera filmer på nätet färdiga att ladda ner och packa upp och se på. De nya filmerna är lite kortare alltså mindre så de består av bara en del vilket gör det lättare att handskas med dem. Hoppas att du tycker de är skoj! Här hittar du filmerna:
Mimmi gör film
Mimmi fick ett möss,
Mimmis hus, 
Mimmi leker med vatten
På sistone har jag mest sovit, ätit, lekt och varit ute och upptäckt världen. Jag börjar väl bli gammal... Det mesta kan jag ju nu så livet är inte längre fullt så spännande.
Jippii!!!
Hela världen är vit! Allt är täckt av något vitt, lätt, kallt som man blir lite blöt av. Nette sa att det heter snö. Det är jätteskoj att springa omkring i snön. Man kan gräva ner sig var som helst och gömma sig för Maija. Hon blir jätteförvånad när jag attackerar henne då hon inte sett mig. Nu är jag mest ute för allt är så annorlunda och roligt. Roligast är det förstås om Nette eller Pasi är med ute men nog går det bra ensam oxå. Maija tycker inte alls att snön är lika rolig som jag men hon säger att det ser ut så här varje år. Kanske hon har rätt för hon är ju såååå gammal. Jag måste se till att Nette tar kameran med sig i morgon så att jag kan posera för er i snön!
I mars hände det nåt väldigt konstigt. En dag när jag som vanligt skulle hälsa på Nette o Pasi med ett glatt mjau blev det bara mäaou, det lät jättekonstigt! Jag försökte pånytt men lika konstigt lät jag. Månne jag hade ätit något dåligt? Nå, inte nog med att rösten var förändrad utan plötsligt ficka jag lust att ... ja, jag vet inte vad. Något var det som fattades. Jag gick omkring och sökte, vad jag sökte visste jag inte riktigt men jag kände att det var en viktigt sak som fattades mig. Jag sökte inne och jag sökte ute. Till slut dök det upp en kille som visste vad jag saknade. Vilken lättnad att ha hittat det som jag saknat! Men vad tröttsamt det var! Jag sov på soffan nästan dygnet runt i flera veckor efteråt! Sen var jag hungrig oxå, jättehungrig. Nå, det satte sig ju runt midja som ni vet när man äter för
mycket. Kolla bilden hur tjock jag blev! Borde väl börja banta men magen har börjat röra sig så underligt, så kanske jag borde gå till doktorn och kolla upp mig? Tungt att röra sig har det blivit oxå. Ligger ofta i dörren nu och ser ut, vilken tur att det är fönster i dörren! Men Nette, hur sku det va om du sku ta och tvätta det nån gång?
15 maj 07
Jag behöver inte banta och inte är jag sjuk heller. Jag har blivit mamma! Fyra små söta skrikhalsar har jag krystat fram under eftermiddagen idag, 15 maj 2007. Jag har nog lite haft på känn att det var barn jag hade i magen så jag har sökt efter en bra vrå åt oss där Maija inte hittar oss men skåpet jag reserverat hade Nette stängt dörren till idag. Tusan! Man tager vad man haver, jag valde byktunnan istället då. Mjukt och skönt var där oxå. Och garanterat Maija-fritt för tunnan står i Nettes o Pasis sovrum och dit får vi inte egentligen gå men jag smög in när Pasi sov. Två har samma färger som jag men två har inslag av svart, som de ärvt av sin pappa. Nu ska jag vila och gosa med mina skrikhalsar.
Nu är det två och halv vecka sen vi blev fem min korg, så jag tänkte att jag skulle presentera mina ungar lite närmare. På bilden till vänster skrev jag in namnen som Nette hittat på så att du kan se vilken unge som är vilken. På bilden till höger ser man lite mera av ungarnas ansikten.
Turbo har ända sen han föddes haft en himla fart på. På huvudet har han en vit fart rand till och med! Nu traskar han omkring i korgen och funderar hur man ska komma över kanten och vidare. Det tar inte länge så får Nette sätta taggtråd runt korgen om han ska hållas kvar där.
Brorsan, Diesel, han har inte brått nån annanstans än till maten. Han vill ligga och dia jämnt! Diesel ser nästan lika ut som Turbo men Diesel har ingen fartrand på huvudet.
Grållan är en medeltjej som gärna sitter och tittar omkring. Hon kunde visst inte ens bestämma sig om hon skulle ha svart i pälsen eller inte, så hon blev lite gul-vit grå-svart.
Täpplä är en bestämd tjej som nog låter andra höra vad hon tycker. Är det nån som skriker så är det vanligtvis Täpplä. Hon hänger gärna på när Turbo tränar flykt över kanten så hon är nog garanterat andra över kanten snart.
Eftersom jag vet att att alla älskar mina ungar tänkte jag lägga in lite nya bilder på dem. De är nu 4 veckor gamla och har börjat få upp farten ordentligt. Grållan och Diesel äter av den mat Nette brukar hämta men Täpplä och Turbo har inte riktigt fått smak för köpis-maten. Egentligen förstår jag inte varför för den är ju så otroligt god! Nette skämmer bort dem mer än mig. Men när hon ställer bort faten brukar jag nosa upp var de är och äta upp resterna. Jag brukar tänka att det är bäst så för ungarna behöver få färsk mat varje gång, inte några gamla rester.
Nya bilder. Nu har Pasi snickrat ihop klätterbana med hus åt ungarna. Jag brukar ibland leka lite där jag oxå. På en bild ser ni hur skönt jag ligger högst upp i huset. Där är bra utsikt och ungarna ligger där och sover nu förtiden, de sover inte alls i sin låda på golvet mera. De har blivit riktigt duktiga på att klättra och springa. Sandlådan är en rolig lekplats. Den kan nån av ungarna erövra och sen föröka försvara mot sina syskon. Det strittar sand runt hela golvet när de blir riktigt i farten. Allt som går att tugga på, tuggar dom på. Allt som går att klättra på, klättrar dom på. Full fart är det! Alla ungarna äter duktigt av köpis-maten nu oxå, men ibland vill de ha lite efterrätt och då söker de upp min mage. Fast, jag börjar inte ha så mycket mjölk kvar mera åt dem så det är nog bra att de vant sig att äta fast mat.
Fängelsetiden är över!
I går, på 6 veckorsdagen, klurade Täpplä ut hur man gör för att komma över staketet och snart följde de andra syskonen henne i spåren. De har ju länge spanat in hur jag galant hoppar över staketet, så inte ville de vara sämre. Hela världen väntade utanför fängelset. Hela syskonskaran hade tagit sig ner för trappan till nedre våningen när Pasi steg upp i morse. Han förde upp tre av dem tillbaka till mat och sandlåda, men den fjärde, Diesel var försvunnen! Efter lång letan och med min hjälp hittade vi sen grabben. Han hade hittat en utmärkt sovplats i vedkorgen i bastun. Pasi tog helt bort den hindrande väggen i dag för det var ju ingen sak att komma ut, men hur kommer man in igen? Sen är det ju lite krångligt med trappan ännu. Ett litet felsteg och man faller genom och landar, i värsta fall, en våning ner! Ner kommer man alltid men hur komma upp när stegen är så hala och det inte finns nåt fäste för klorna? Vi får träna på det så går det nog snart bra det oxå.
Hmm...
Få se vad Maija tycker när huset kryllar av små uppnosiga, nyfikna ungar. Hittills har vi hållits på övre våningen men nu tar vi nog över hela huset.
7 veckor och tre dagar gamla är vi nu och vi håller på och utforskar världen. Vi har balans som akrobater, springer som galningar och hoppar flera gånger vår egen höjd. Livet leker!
Trapporna är fortfarande svåra och farliga men ibland får vi skjuts av Nette och Pasi. Då kan vi upptäcka nedre våningen eller rent av gräsmattan. Gräsmattan är nog väldigt väldigt stor och fruktansvärt stickig och jobbig att gå på. När Grållan hamnade ut kom Maija och inspekterade. Hon fräste inte alls utan slickade Grållan lite uppmuntrande.
Vi gillar balkongen skarpt för där finns det växter att tugga på och leka bland. Ibland försöker nån av oss gräva lite i krukorna men då kommer det genast en äcklig vattenstråle. USCH! Vatten i all ära, men den ska finnas på fat eller i bunkar, inte komma överraskande uppifrån.
Nio veckor idag och nu har Diesel, Grållan och Täpplä flyttat till sina nya hem. Ibland har jag gått omkring och lockat på dem men jag hittar dem ingenstans. Så jag försöker hålla bra reda på Turbo så att inte han också bara försvinner.
Diesel var först att flytta. Han flyttade redan för en vecka sedan till Tervsund i Pargas. I Diesels nya hem fanns redan en katt men Diesel hade hastigt sagt ifrån att han inte alls var nån rädd lantis. Den andra kissen backade...
Grållan, som numera heter Elsa, flyttade till Klobbnäs till en familj med hund. Hon lär ha fräst ur sig alla svordomar hon kunde när vovven ville bekanta sig, så vovven backade...
Täpplä flyttade till Rödjan i Pargas och hon lär sova gott i sängen med tjejerna. Hon har inga djurkompisar i huset, men grannskapet är fullt av katter och hundar.
Medan Turbo väntar på att få flytta till sitt nya hem passar han på att upptäcka världen utanför. Maija har kommit underfund med att det bara finns en liten kisse kvar och hon leker numera med Turbo ute vid terassen. Vi är tre söta kissemissar som leker som ungar hela bunten!
