Vestergårds lillstuga

Under sitt yrkesverksamma liv var Karl kofferdiskeppare och bonde medan Hilda skötte gården och barnen Alexis, Axel, Axa, Atte, Astrid och Ade. Karl var den sista skepparen på briggen Aid som förliste i juli 1899 syd om Rönnskärs båk. (En modell av Aid hänger som votivskepp i Nagu kyrka.) När sedan Alexis (kallad "Aalex") skulle ta över gården i mitten på 1930-talet byggde Karl och Hilda en lillstuga tvärs över åkern från mangårdsbyggnaden.
Huset byggdes enligt den modell som efter kriget kom att kallas frontmannahus. Huset timrades inte utan byggdes av sågat virke. Trävirket växte i de egna skogarna och sågades till plankor och bräder på en närbelägen såg. Sågspånet togs till vara och användes som isolering mellan ytter- och innervägg. Glas och järn inhandlades i Åbo på Wiklunds järnvaruaffär och dörrarna beställdes från Tuominens snickeri. Taket täcktes med pärttor, tunna spån av trä. Ett litet stycke från bostadshuset byggdes en liten ladugård/hönshus/utedass.
Bara något år efter att Karl och Hilda flyttat in i lillstugan med de barn som ännu bodde hemma avled Karl, drygt 68 år gammal.Hilda bodde kvar till sin död 1955.

På sommaren 1955 lades tegel på taket på lillstugan. Teglen var slagna i Gyttja på Lillandet i Nagu. Efter Hildas död bodde Axa med sin man Zakeus i lillstugan fram till 1956 när de flyttade till Sverige. Almanackan blev kvar på väggen den dag stugan blev tom och hänger än idag kvar orörd.
Huset stod obebott fram till januari 1966 när Alexis nygifta dotter Regina flyttade in på hyra med sin man Alvar Pettersson. I juni 1966 föddes en son och två år senare föddes en dotter. Huset saknade rinnande vatten men el hade installerats. En vask med rör ut genom väggen ledde slaskvattnet till diket bakom huset. 1969 flyttade familjen Pettersson vidare och huset kom åter att stå tomt. 1971 dog Axa och fem år senare sålde Zakeus huset åt Urpo och Kerttu Vahtera från Helsingfors. För paret Vahtera var huset närmast en investering och användes som sommarställe några somrar i slutet av 70-talet. Vahteras satte ny ytterpanel på huset och målade det senapsgult. I övrigt stod huset tomt och ödsligt i en allt mer vildvuxen trädgård.